foxyslife

Hur ska den bli...? Caleb. Hmm.. så mycket som händer runt omkring just nu... Så många saker jag inte vill missa... Jag ska bli moster till hösten, mamma fyller 50 i sommar...Men... Skulle du vänta? Eller skulle du bara glömma allting lika snabbt som det började? Ge upp? Är det verkligen så viktigt att få vara tillsammans så fort som möjligt? Eller är kärleken där man inte har behovet av varandra vackrare än den där närheten av den andre är ett måste? Vilken sort är starkast? Vad är det som håller i längden? Vi har pratat, länge, om allt det finns att prata om. Snart 6 månader har gått sen vi började prata "oss". Allting du säger och gör verkligen talar om hur mycket du önskar och vill det här. Du berättar hela tiden om dina planer för "vår" framtid... Hur du redan börjar köpa saker till "vår" bostad. Att du känner dig så lycklig inombords och att du skulle göra vadsomhelst för att få vara med mig. Jag verkligen känner i mig hur mycket jag skulle såra dig om jag skulle säga att det aldrig kommer gå...Men... Hur kan du veta att du verkligen vill det här när du väl träffar mig? Jag vet, du talade om för mig hur underbar jag var tidigt när du inte ens hade sett mitt ansikte. Om du bara visste hur glad jag blev när du sa det, att verkligen få HÖRA dig säga det gav mitt liv ytterligare ett litet ljus när jag hade det som mörkast. Du har sagt att jag har allt det som du letat efter, att jag är rolig, lätt att "umgås" med... har lätt till skratt, tycker om att spela Halo.. *ler* Sen sa du att mitt ansikte visade hur vacker min insida var, jag skrattade när du sa det, men bara för att du gjorde mig så generad. Kommer ihåg när vi båda upptäckte att vår favoritmat är lasagne, båda två blev smått förvånade men skrattade bara bort det. Det är konstigt hur vi båda tänker likadant. Eller från böran när vi började prata, det är konstigt hur två krossade hjärtan kan förstå varandra och ändå ge tröst till den andre trots allt som gör ont inuti än själv. Du ger mig känslan av... Om jag skulle falla ner i mörkret, skulle jag känna hur din hand tog tag i min och dra upp mig igen. Att tänka på dig gör att allt känns mycket lättare. Allting du säger och gör får mig att vilja det här mer och mer för var dag som går. Om jag bara kunde få folk att förstå hur allting verkligen ligger till... Om jag verkligen bara kunde ställa mig upp och tala om att så här ser det ut, utan att bry mig om deras reaktion. När du sa till mig att du vill spendera resten av ditt liv med mig, att du ville se mig vid din sida till ditt sista andetag, menade du det då? Du kan förstås inte förstå nånting av det jag precis skrivit... Jag vet att du jämt går in här. Du säger att du gör det för att du brukar se ditt namn i texterna. Du säger att det får dig att känna dig viktig när jag skriver om dig, och det är du... Du kommer förmodligen fråga senare vad jag precis skrivit. Men jag behöver inte säga nånting om det, för du vet redan precis hur det är. ♥

♥ Två själar med bara en tanke - två hjärtan som slår som ett. ♥
♥ Two souls with only one thought - two hearts that beat as one. ♥